Den perfekta hustrun

Doktor Lemmon tittade noga på henne. Ett outtalat ögonblick av förståelse passerade mellan dem. När Jessie hade förhörts om sin avhandling av myndigheterna hade doktor Lemmon dykt upp på polisstationen från ingenstans. Jessie kom ihåg att hennes psykiater talade tyst med flera människor som tyst hade observerat hennes intervju. Efter det verkade frågorna mindre anklagande och mer respektfulla.

Det var först senare som Jessie fick reda på att doktor Lemmon var medlem i panelen och var väl medveten om utvecklingen vid NRD. Hon hade till och med behandlat några av patienterna där. När hon tittade tillbaka kom det inte som en överraskning. När allt kom omkring hade Jessie sökt upp denna kvinna som terapeut just på grund av hennes rykte som expert inom det området.

Kan jag fråga dig något Jessie, frågade doktor Lemmon. Du säger att arbeta på NDR är vad du vill, men har du funderat över att platsen kanske inte kan ge dig svaren på vad du letar efter?

Jag vill bara bättre förstå hur dessa människor tänker, insisterade Jessie, så jag kan bli en bättre profilerare.

Jag tror att vi båda vet att du söker efter mycket mer än det.

Jessie svarade inte, I stället slöt hon händerna i sitt knä och tog ett djupt andetag. Hon visste att doktorn skulle tolka det, men brydde sig inte.

Vi kan komma tillbaka till det sade doktor Lemmon lugnt. Låt oss gå vidare. Hur är livet som gift?

Det är huvudanledningen till att jag ville se dig i dag, svarade Jessie, glad att byta ämne. Som du vet har jag och Kyle just flyttat härifrån till Westport Beach. Företaget omplacerade honom till sitt kontor I Orange County där vi hittade ett fint hus i ett bra grannskap med gångavstånd till hamnen…

Men … uppmanade doktor. Lemmon henne.

Något bara känns konstigt med platsen, jag kan inte förklara vad. Alla har varit otroligt vänliga. Jag har blivit inbjuden till kaffe, bruncher och grillpartyn. Jag har fått tips om bästa matvaruaffärer och dagis om jag skulle behöva ett, men något känns …som det är i obalans och det börjar påverka mig.

På vilket sätt? frågade doktor Lemmon.

Jag känner mig nere utan någon egentlig anledning, sade Jessie. Kyle kom hem sent till en lunch jag lagat och jag lät det påverka mig mer negativt än vad det borde gjort, det var inte en så stor sak egentligen, men han var så nonchalant och det började ta på mig. Att bara packa upp flyttlådor verkar också skrämmande på ett sätt som är överdimensionerat för den aktuella uppgiften. Jag har en konstant och överväldigande känsla av att jag inte hör hemma där, att det finns någon hemlig nyckel till ett rum som alla andra har varit i men där ingen kommer att släppa in mig.

Jessie, det är ett tag sedan vi hade vår förra session så jag vill påminna dig om något vi pratat om tidigare. Det behövs inget bra skäl för att dessa känslor skall komma. Det du har att göra med kan komma fram från ingenstans och det är inte en chock att en stressande, ny situation, oavsett hur till synes perfekt allting verkar, skulle kunna väcka dem till liv. Tar du din medicin regelbundet?

Varenda dag.

Ok, sade doktorn och gjorde en notering i sitt block. Det är möjligt att vi måste öka din dosering. Jag märkte också att du nämnde att daghem kan vara nödvändigt inom en snar framtid. Är det något ni söker aktivt – att få barn? Om så är fallet, är det en annan anledning till att ändra medicineringen.

Vi försöker ... ibland. och Kyle verkar upphetsad av utsikterna, men ibland verkar han bli så ... avlägsen, nästan kall. Ibland säger han något som får mig att undra vem, är den där killen egentligen.

Om det kan vara till någon hjälp så är allt detta väldigt normalt, Jessie. Du befinner dig i en ny miljö, omgiven av främlingar, med bara en person du känner och kan hålla fast vid. Det är stressande. Och han känner säkert mycket av samma saker som du, att vara bunden till personer som du, att vara bland människor som man inte förstår.

Men saken är den doktorn, sade Jessie. Kyle verkar inte stressad. Han gillar uppenbarligen sitt jobb. Han har en gammal vän från gymnasiet som bor i området så han har den ventilen och alla tecken indikerar att han är fullständigt lycklig över att vara där - ingen anpassningsperiod nödvändig. Han verkar inte sakna något från vårt gamla liv - inte våra vänner, inte våra gamla platser, inte att vara på en plats där saker faktiskt händer efter nio på kvällen. Han är helt anpassad.

Det kanske ser så ut, men jag är villig att slå vad om att han inte känner sig lika säker som han verkar.

Jag är villig att anta det vadet, sade Jessie.

Oavsett om du har rätt eller inte, sade doktor Lemmon, som lagt märke till skärpan i Jessies röst, är nästa steg att du skall fråga dig själv vad du kan göra för att detta nya liv skall fungera bättre för dig som individ och för er som par.

Jag känner mig verkligen som en förlorare, sade Jessie. Jag vill ge platsen en chans, men jag är inte som han. Jag kan inte bara hoppa rätt in i nya saker.

Det är förvisso sant, höll doktorn med om. Du är naturligt misstänksam och du har anledning att vara det, men du kanske måste släppa på det lite, speciellt i sociala situationer. Kanske öppna upp dig lite mer för möjligheterna runt omkring och kanske inse att även Kyle kan ha sina tvivel, vad tror du om det?

Naturligtvis tycker jag att det låter rimligt, här i det här rummet, men det är annorlunda där ute.

Kanske det är ett val du gör, föreslog doktor Lemmon, låt mig fråga dig en sak. Senast vi träffades pratade vi om källan till dina mardrömmar, jag antar att du fortfarande har dem, har jag rätt?

Jessie nickade och doktorn fortsatte.

Ok, vi pratade också om att du skulle berätta för din man om dem, låta honom veta varför du ibland vaknar upp alldeles genomblöt av svett flera gånger i veckan. Har du gjort det?

Nej. erkände Jessie skyldigt.

Jag vet att du är orolig över hur han skall reagera, men vi talade om att berätta sanningen för om ditt förgångna för honom, kanske skulle det hjälpa dig att hantera det effektivare och få er två närmare varandra

Det kan också få oss att glida ifrån varandra, kontrade Jessie. Jag förstår vad du säger doktorn, men det finns en anledning till att så få människor känner till min personliga historia, den är inte varm och gosig. De flesta människor kan inte hantera det. Du vet, men enbart därför att jag kontrollerade din bakgrund och kom fram till att du hade både speciell utbildning och erfarenhet i den typen av frågor. Jag valde ut dig och lät dig komma in i mitt innersta för att jag visste att du kunde hantera det.

Din man har känt dig i nästan tio år, du tror inte han kan hantera det?

Jag tror att ett erfaret proffs som du var tvungen att använda varje uns av återhållsamhet och empati för att du inte skulle springa ut ur rummet skrikande när jag berättade för dig. Hur tror du att en vanlig kille från en förort i södra Kalifornien kommer att reagera?

Jag känner inte Kyle så jag kan inte säga det, svarade doktor Lemmon. Men om du

planerar att starta en familj med honom - tillbringa resten av ditt liv med honom – kanske

du skulle överväga om det är realistiskt att undanhålla en stor del av ditt liv från honom.

Jag kommer att ta det under övervägande, svarade Jessie, helt utan förpliktelser.

Hon kunde känna att doktor Lemmon förstod att hon inte tänkte engagera sig mer i ämnet.

Så låt oss prata medicin, sade doktorn och bytte ämne. Jag har några förslag på alternativ nu när du planerar att bli gravid.

Jessie stirrade på doktor Lemmon och såg hennes mun röra sig. Hon försökte, men kunde inte koncentrera sig. Orden drev henne tillbaka till den mörka skogen från hennes barndom, den som spökade i hennes drömmar.

KAPITEL ÅTTA

Jessie låg i sängen, intrasslad i lakanen och försökte ignorera solljuset som träffade hennes ögon genom den öppna springan i sovrumsgardinerna.

Det var hennes första lördagsmorgon i det nya huset och hon ville att det skulle vara en lat dag, bara hon och Kyle. Avslappnat öppna flyttlådor, smutta på kaffe, älska. Igår hade varit en bra dag. Professor Hosta hade skickat ett e-postmeddelande till henne om att hon skulle få besöka NRD för första gången nästa vecka. Hon hade haft en bra löprunda ner till hamnen och tillbaka. Det var den första chansen hon verkligen fick för lite träning och för att rensa huvudet sedan de flyttade in och hon kände sig energisk och hoppfull. Kyle behövde inte åka in på kontoret så de hade hela helgen fri.

Hon hörde rörelse och öppnade motvilligt ögonen. Kyle kom in i rummet med en kaffemugg i varje hand. Hon sträckte sig lyckligt och satte sig upp.

Min hjälte, sade hon när hon tog den som han gav henne.

Är det allt som krävs nu för tiden, frågade han, en kopp kaffe.

För tio tusen år sedan skulle jag ha förväntat dig att bära hem en älg eller något liknande. Men i dag gör en stark kopp kaffe dig till en mäktigt bra leverantör.

Tja, jag är glad att uppfylla mina äktenskapliga skyldigheter.

Det finns några andra äktenskapliga skyldigheter jag förväntar dig att du ska uppfylla i dag, herrn, sade Jessie och rörde sig närmre honom.

Jaha, svarade han och spelade dum. Som vad?

Som att ta mig ... när jag har borstat tänderna, som att äntligen packa upp lådan med porslin i matsalen, som att vi hittar tillbaka till varandra igen, som att ta mig på lunch och en film för att komma ur denna hetta - kanske tillbaka i det gamla kvarteret, som att komma tillbaka hem för en snabbvisit innan du beställer mat för avhämtning och vi kelar i soffan för att sedan äta massor för att ta död på resten av kvällen. Hur låter det för en perfekt lördag?

Hans ansikte visade att han inte tyckte det var en perfekt plan.

Första delen låter bra, sade han försiktigt, men kanske vi kan tänka om kring det andra.

Åh, är den showen för skrämmande för dig, stora man, frågade hon och försökte hålla rösten lekfull trots att hon kände att det snart skulle bli omöjligt.

Jag tror jag kan hantera det, svarade han, utan att spela med, men kanske vi kan göra det en annan kväll och kanske vi kan äta lunch här någonstans.

Men du vet hur jag älskar att uppleva teatrarna och biograferna i LA.

Jo, men det är långt att åka för en film. Jag tror att vi kan hitta någon här som kan bli din nya favorit. Trots allt, det här är hemma nu. Du lovade mig att ge Westport en verklig chans

Jessie, blev irriterad och var på väg att svara när hon hörde doktor Lemmons röst inom sig som påminde henne att ge Kyle en chans. Dessutom kunde hon se att han inte var klar. Motvilligt höll hon tyst och han fortsatte,

Jag hade också hoppats att vi kunde gå till klubben ikväll. Det är några andra som gärna vill träffa oss och flera av dem kommer att vara där i kväll. Det verkar som den perfekta chansen att lära känna nya människor.

Varför måste alla sociala saker vi göra centrera runt den där klubben, frågade Jessie. Vi är inte ens medlemmar där. Kan vi inte bara gå med i en bokklubb eller något sådant?

Jag har inget emot att gå med i en bokklubb också Jess, sade Kyle frustrerande lugn. Men jag ser inte skadan med att gå till Club Deseo. Hela poängen med att vara här, åtminstone delvis, är att bli en del av ett samhälle. Jag kände mig riktigt isolerad i LA. Att träffa vänner var en utmaning. Att träffa nya var ännu svårare. Det finns en färdig gemenskap här, med människor som öppnar sina armar för oss. Våra grannar kan faktiskt bli våra vänner. Och många av dem går till den här klubben. Det är ett socialt nav. Varför skulle vi avsiktligt avskilja oss från det?

Jag säger inte att vi måste stänga av oss, insisterade Jessie, men måste vi hoppa ner i djupet direkt? Vad händer om de visar sig vara kräk?

Kyle tittade hårt på henne och hon kunde se att han nu var den som nu kämpade för att hålla sig lugn.

Om de är kräk Jess, sade han och hans röst var hårdare än hans ansiktsuttryck då backar vi. Men jag begär inte att vi skall hoppa ner i djupet. Jag vill bara doppa tårna i vattnet. Snälla, kan vi försöka det?

Kyle gjorde precis det som Jessie tyckte var både förtjusande och ytterst irriterande. Han var förnuftig och sansad, medan hon blev det allt mindre. Hon visste att det var det som gjorde honom så bra på hans jobb. Oavsett hur skrämmande de finansiella marknaderna blev, förblev han alltid lugn och samlad. Hans kunder älskade det. Samma kvalité hjälpte till att balansera hennes flyktighet och passion. Men ibland ville hon bara att han skulle förlora det lite.

Ja, sa hon till slut och accepterade det han bad om - att åka till en country klubb-middag med sin fru för att träffa nya människor - det var inte orimligt, vi kan prova det.

*

Redan några sekunder efter att ha kommit till klubben visste Jessie att hon hade gjort en felbedömning.

Till att börja med var hon hemskt felklädd. Detta var helt klart en formell händelse. Alla män hade kostymer och alla kvinnor aftonklänning. Kyle hade på sig en sportrock så han kunde passera obemärkt. Men hon hade på sig en löst hängande sommarklänning och en schal om luftkonditioneringen skulle vara satt på för låg temperatur. De andra kvinnorna bar högklackat, hon sandaler.

Vi borde gå härifrån, viskade hon aggressivt till Kyle när de väntade på att få en sittplats. Jag känner mig som en fattiglapp på balen.

Vi är ok, viskade Kyle tillbaka. Ingen sade någonting om klädsel och Teddy satte oss på inbjudningslistan så vi kommer inte att kastas ut. Äg det, kvinna. Du ser bättre ut i den klänningen än någon av dessa kvinnor gör i sina snygga uppsättningar.

Han tryckte hennes hand understödjande, hon lutade sig mot honom och använde hans fysiska närvaro som osynligt skydd mot det obehag hon kände. Teddy såg dem från andra sidan den mörka matsalen och vinkade varmt när han gick dem till mötes. Jessie tittade efter Melanie men såg henne inte. Med så dämpad belysning var det svårt att urskilja någon av gästerna.

Hej på er, sade Teddy när han kom fram till dem. Perfekt timing, agendan skall just starta. Jessie, Mel väntar på dig nere vid Hjärtbevararnas helgedom. Jag följer er dit och hon visar er båda vart ni skall gå efter det.

Agenda? Hjärtbevarare? repeterade Jessie skeptiskt. Det används lite konstiga ord här Teddy. Jag känner det som jag skulle behöva en ordlista. Är det här verkligen bara en vanlig middag på klubben?

Det är det, försäkrade han henne, till synes glömsk för hennes ton. Men de har dessa traditioner här. Det är inte så mycket. Damerna vill bara välkomna dig till samhället. Vi har en liknande sak planerad för Kyle och så vi möts alla igen för att äta efteråt.

Vad heter killarnas grupp, frågade Jessie sarkastiskt när de gick nerför den långa trappan till den lägre nivå. Trofésamlarna?"

Kyle gav henne en skarp blick som visade att han inte var road.

Faktiskt kallas vi De edsvurna.

Åh, det är mycket bättre, svarade Jessie och försökte hålla sin röst uppriktig men lyckades inte.

Teddy ledde dem genom massan av folk som rörde sig i det svaga ljuset på nedersta våningen, alla smuttade på champagne och mumsade på hors d’oeuvres som serverades av otroligt vackra och sexiga unga kvinnor i snäva, svarta cocktailklänningar. Det fanns inga barn i sikte. Jessie undrade om Pirate's Cove var packad eller om de alla hölls hemma ikväll.

Slutligen tog de sig genom folkmassan till en liten alkov vid kanten av rummet, där Teddy plötsligt stannade. Framför dem stod en underbart vacker tjej som varken serverade förrätt eller drinkar. Hon verkade nästan mera stå vakt.

Teddy lutade sig fram och viskade något till henne. Hon nickade och gjorde något med handen bakom ryggen som Jessie inte riktigt kunde se. Plötsligt öppnades en väggpanel tyst och avslöjade ett mörkare trapphus.

Det är här vi skiljs åt för en stund, sade Teddy. Mel kommer att möta dig där nere för Agendan. Vi möts samtliga här uppe om en stund för middagen.

Vi ses snart, sade Kyle och lutade sig fram för att ge henne en avskedskyss på kinden.

Vad fan är det här? Viskade Jessie i örat på honom när han var nära. Jag känner mig som att jag håller på att offras.

Han drog sig tillbaka lite och hon kunde se att han försökte kväva ett leende. Han lutade sig fram och kysste henne igen, denna gång på läpparna. Sedan gav han henne en kram.

Du är lite jobbig Jessica, viskade han tillbaka och hans heta andetag värmde hennes öra. Stäng av ditt rättsmedicinska sjätte sinne för ett tag. Har det någonsin fallit dig in att det är så folk här borta hindrar saker och ting från att bli för tråkiga? De har inga nattliga skjutningar utanför sina hem. De har inte hemlösa killar som jagar dem nerför gatan med begagnade sprutor. Kanske är det så här håller saker intressanta. Jag tycker det är nästan ... charmigt.

Han drog sig tillbaka och hon kunde se glimten i hans öga. Den gav henne intrycket att han var mer road än imponerad av detta skådespel och det var åtminstone lugnande. Hon log stelt och vände sig för att gå nerför de mörka trapporna, panelen gled tillbaka på plats bakom henne. Det hördes ett klickade ljud från låset. Det fanns ingenstans att gå nu mer än ner.

För varje steg minskade publikbruset från ovan. Snart blev det tyst. När hon nådde vad hon hoppades var botten, hörde hon ett nytt ljud träda fram. Det var musik av den lugnande instrumentala typen man hörde när man fick en massage på ett spa. Ett svagt flimrande ljus på avstånd ledde henne framåt.

När hon äntligen nådde fram såg hon att hon var i vad som såg ut som ett stort, extremt välutrustat fängelsehål. Facklor var fästa på de rustika stenmurarna. Konsten på väggarna bestod av målningar av groteska, men snygga kvinnor och udda, abstrakta skulpturer som tycktes komma direkt ut ur berget.

Där fanns eleganta gammaldags stolar utspridda i rummet. Vissa var ockuperade av kvinnor i snygga klänningar som smuttade på sina drycker. Andra damer stod i små grupper och pratade tyst. När Jessies tog sina första flapprande sandalsteg på stengolvet vände de alla sig om och slutade prata. Trots eller knske beroende av situationens absurditet kände Jessie en kyla rinna utefter ryggraden.

Efter en lång, besvärlig sekund såg hon Melanie komma fram bakom två mycket längre kvinnor, Melanie rusade fram till henne, hon var också iklädd en aftonklänning som smickrade hennes kropp. Sitt mörka korta hår hade hon dragit tillbaka i en snäv knut.

Du måste vara vettskrämd, mumlade Mel när hon kom närmre. Jag vet att jag skulle varit det. Första gången jag kom hit, trodde jag att de skulle ta fram en jungfru i handbojor eller något liknande. Det enda som höll mig lugn var att veta att det med min historia inte kunde vara jag som var jungfrun nästa gång.

Jessie log trots att hon kände obehag.

”Vad är det här för ställe, frågade hon.

"Det kallas Helgedomen förklarade Melanie och som namnet antyder finns här flera separata faciliteter, ett privat spa bland annat. Endast klubbmedlemmar och intervjuade är tillåtna att komma hit. Jag trodde att allting här var klubben?

De två övervåningarna är mer av en kuliss. Tänk dig det här mer som de bra sakerna bakom lönnväggen

Vänta, vad sade du om intervjuer, frågade Jessie, som just börjat bearbeta vad Mel sagt tidigare, är det här någon slags intervju?

Ja, svarade Melanie förvånat. Det här är din medlemskapsintervju, för att få komma med i klubben. Det innebär att du klarat de initiala bakgrunds och finansiella kontrollerna och att din ansökan är preliminärt godkänd. Nu återstår intervjun. Kyle går igenom samma sak med ”De edsvurna”, har han inte berättat det här för dig?

Nej, svarade Jessie, samtidigt som hon kände hur ilskan växte inom henne, det har han inte.

Hallå Melanie, ropade en lång, kantig brunett från bortre delen av rummet. Det är dags att intervjua kandidaten.

Naturligtvis, svarade Mel, innan hon vände sig till Jessie och tyst sade, var bara entusiastisk, respektfull och spela dum. De kan försöka göra dig nervös. Det är bara en överklassattityd. Håll dig bara lugn.

Sedan gick hon och försvann i havet av klänningar. Den långa kvinnan steg fram tills hon var bara några meter från Jessie. På nära håll var hennes drag ännu mer uttalade. Varje del av hennes ansikte verkade snidad i sten. Hennes näsa och haka slutade i skarpa spetsar. Hennes tunna överkropp såg ut som hon led av anorexi. Hennes mörka ögon flammade i ljuset. Hon verkade som att hon mer tillhörde en kunglig europeisk domstol än en Orange County socialklubb. Samtalen tystnade och spa-musiken avbröts.

Jag är Marguerite Brennan, ordförande i Club Deseo ”Hjärtbevarare”. Jessica Madeline Hunt, du har nominerats för medlemskap och skickat in dina preferenser. Vi har nu nått fram till intervjun. Är du beredd?

Jessie tittade sig omkring på de allvarliga, stela ansiktena och bestämde sig för att det här inte var tillfället att vara sarkastisk. Hon blev förbannad över att Kyle hade ansökt till den här klubben utan att diskutera det med henne först. Hon kände sig överkörd. Men det var något att hantera privat med honom senare.

Ja, svarade hon och anlade vad hon hoppades var en lämplig attityd.

Låt oss börja. Tror du att ditt äktenskap är det viktigaste i ditt liv,? löd frågan, komplicerat och påträngande och det var tydligt vad rätt svar skulle vara. Jessie bestämde sig för att hon ärligt skulle kunna svara på det, åtminstone vad det gällde det mest av tiden.

Ja, svarade hon.

Planera du att skaffa barn, frågade Marguerite, hennes ton var så okänslig att Jessie tyckte att det lät som hon lika gärna kunnat frågat om hon planerat att äta kyckling till middag.

Hon öppnade munnen, och skulle just ge ett sarkastiskt svar på vad hon betraktade som en privat fråga med om hur få människor som verkligen planerade något sådant. Men i sista stund ändrade hon sig.

Ja, svarade Jessie igen efter att ha beslutat sig för att det inte var någon fel i att svara sanningsenligt.

Är lojalitet något du prioriterar?

Absolut, svarade Jessie utan tvekan..

Är diskretion en prioritet för dig, frågade Marguerite.

Denna fråga kunde tolkas på många sätt. Men med tanke på att hon "ansökte" om att gå med i en hemlig klubb, beslutade Jessie att ge det säkra svaret, även om hon kände att Marguerite kanske gillrade en fälla för henne.

Ja.

Har du någonsin varit otrogen mot din make, Frågade Marguerite känslomässigt.

Jag antar att vi har kommit till del två av frågor och svar.

Har du, flög det ur Jessie innan hon kunde hejda sig.

Marguerite skickade mentala knivar mot henne och hon stirrade glatt tillbaka. Hon tänkte inte bli kuvad av någon kvinna från södra Kalifornien som ville betraktas som en kunglighet.

Jag är redan medlem, svarade Marguerite, hennes tonfall lät pikant sårad. Så min indiskretion eller brist på den är inte en fråga för diskussion just nu. Så låt mig upprepa frågan. Har du?

Det finns ingen anledning att upprepa, Marguerite och ditt undvikande svar är väl ett ganska tydligt svar på min fråga. Vad det gäller mig är det här egentligen inte något du har med att göra, men eftersom jag redan sagt att lojalitet är en prioritet för mig är svaret självklart nej.

Marguerite gjorde en kort paus, hennes tunna läppar formades till något mellan ett leende och en grimas.

När förlorade du din oskuld frågade hon sakta. Hon verkade tveksam att fråga, som om hon var orolig för hur Jessie skulle reagera.

Definitivt något som du inte har med att göra, svarade Jessie och följde spåret hon just gett sig in på. Jag är villig att gå med på att säga i tonåren, men inte mera.

Hon hörde mjukt mumlande och visste att hennes svar inte längre var helt vad man förväntade sig. Hon såg Mel som nervöst bet sig i läppen. Marguerite stirrade humorlöst på henne innan hon frågade vad Jessie misstänkte var den sista frågan.

Hur många personer har du haft sex med, svarade Jessie

Jessie kunde känna hur hennes hud pirrade av en rättvis indignation. Hon ville säga, inte ett jävla dugg som du har att göra med din förbannade robotkvinna, men hon visste att Marguerite testade henne och försökte få henne upprörd. Hon skulle inte falla för den här amatörens intriger. När allt kom omkring hade hon hanterat mycket mer listiga manipulatorer.

Åh, min skapare, sade hon och antog en min av falsk förlägenhet, en så genomträngande fråga på en så här offentlig plats. Jag tror att jag kommer behöva hänvisa dig tillbaka till mitt tidigare svar om värdet av diskretion och bara säga - den informationen dör med mig.

Hon log sött och väntade på att yxan skulle falla.