Den perfekta hustrun

DEN PERFEKTA HUSTRUN

(EN THRILLERSERIE OM JESSIE HUNT – BOK ETT)

B L A K E P I E R C E

Blake Pierce

Blake Pierce är författaren bakom den bästsäljande rysarserien RILEY PAGE, som består av tretton böcker (det kommer fler). Blake Pierce har också skrivit rysarserien MACKENZIE WHITE, som består av nio böcker (det kommer fler); rysarserien AVERY BLACK, som består av sex böcker; rysarserien KERI LOCKE, som består av fem böcker; rysarserien MAKING OF RILEY PAIGE, som består av två böcker (det kommer fler); rysarserien KATE WISE, som består av två böcker (det kommer fler); och de två psykologiska spänningsromanerna om CHLOE FINE (det är fler på väg).

Blake är en filtig läsare och hon har älskat rysare och thrillers hela sitt liv. Hon blir glad när ni hör av er, så gå gärna in på www.blakepierceauthor.com för mer information och kontaktuppgifter.

Copyright © 2018 av Blake Pierce. Alla rättigheter förbehållna. Förutom vad som är tillåtet enligt U.S. Copyright Act från 1976, får ingen del av denna publikation reproduceras, distribueras eller överföras i någon form eller på något sätt, eller lagras i en databas eller i ett hämtningssystem, utan förhandsgodkännande från författaren. Den här e-boken är licensierad för din personliga läsning. Den här e-boken får inte säljas på nytt eller ges bort till andra människor. Om du vill dela den här boken med en annan person kan du köpa en extra kopia för varje mottagare. Om du läser den här boken och inte köpte den, eller om den inte köptes endast för din användning, vänligen returnera den och köp din egen kopia. Tack för att du respekterar den här författarens hårda arbete. Detta är en fiktion. Namn, karaktärer, företag, organisationer, platser, händelser och incidenter är antingen en produkt av författarens fantasi eller används fiktivt.All likhet med faktiska personer, levande eller döda, är helt slumpartade. Jacket image Copyright nikita tv, används på licens från Shutterstock.com.

BÖCKER AV BLAKE PIERCE

RILEY PAIGE-RYSARE

BORTA (Bok #1)

TAGEN (Bok #2)

ÅTRÅDD (Bok #3)

LOCKAD (Bok #4)

EN SERIE AV PSYKOLOGISKA SPÄNNINGSTHRILLERS OM JESSIE HUNT

DEN PERFEKTA HUSTRUN (Bok #1)

DET PERFEKTA KVARTERET (Bok #2)

CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SPÄNNINGSROMANER

GRANNEN (Bok #1)

GRANNENS LÖGN (Bok #2)

ÅTERVÄNDNINGSGRÄND (Bok #3)

KATE WISE RYSARSERIE

OM HON VISSTE (Bok #1)

OM HON SÅG (Bok #2)

DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE

INNAN HAN DÖDAR (Bok #1)

INNAN HAN SER (Bok #2)

INNEHÅLL

KAPITEL ETT

KAPITEL TVÅ

KAPITEL TRE

KAPITEL FYRA

KAPITEL FEM

KAPITEL SEX

KAPITEL SJU

KAPITEL ÅTTA

KAPITEL NIO

KAPITEL TIO

KAPITEL ELVA

KAPITEL TOLV

KAPITEL TRETTON

KAPITEL FJORTON

KAPITEL FEMTON

KAPITEL SEXTON

KAPITEL SJUTTON

KAPITEL ARTON

KAPITEL NITTON

KAPITEL TJUGO

KAPITEL TJUGOETT

KAPITEL TJUGOTVÅ

KAPITEL TJUGOTRE

KAPITEL TJUGOFYRA

KAPITEL TJUGOFEM

KAPITEL TJUGOSEX

KAPITEL TJUGOSJU

KAPITEL TJUGOÅTTA

KAPITEL TJUGONIO

KAPITEL TRETTIO

KAPITEL TRETTIOETT

KAPITEL TRETTIOTVÅ

KAPITEL TRETIOTRE

KAPITEL ETT

Jessie Hunt, utmattad och svettig, släppte den sista av flyttlådorna på matsalsmattan. Hon kände redan att musklerna började krampa och visste att hon skulle ha allvarlig smärta i dem i morgon.

Men när hon tittade på Kyle kunde hon inte låta bli att le. De flyttade officiellt in. Det breda flinet i hans ansikte berättade för henne att han tänkte på samma sak. Hans skjorta var genomblöt men hon brydde sig inte när han kom fram och gav henne en stor kram. Vi bor här nu viskade han i hennes öra, innan han mjukt kysste henne i nacken. Jag tycker vi är berättigade till en välkomstdrink, tycker inte du det också?

Absolut, svarade hon.

Champagne? Öl?

Kanske en öl, föreslog Jessie och en Gatorade som eftersläckare. Jag känner mig som min kropp kommer att falla sönder när som helst.

Jag är snart tillbaka, sade Kyle och gick mot köket. Jessie gick och satte sig i den avskilda delen av vardagsrummet och sjönk ned i soffan. Hon kände hur hennes svettblöta tröja trycktes mot lakanet som täckte soffan. Det var sent i augusti och till och med i den kustnära Orange County-delen av Westport Beach var vädret varmt och klibbigt. Temperaturen låg straxt över trettio grader. Naturligtvis var det inget i jämförelse med hur det var inne i centrala Los Angeles, där de bott fram till i morse, omgivna av asfalt, cement och skinande skyskrapor. Jessie hade ofta när hon lämnat andelslägenheten möts av en temperatur på över trettioåtta grader. Jämfört med det var det här ingenting.

Hon påminde sig själv om att detta var exakt den typen av fördelar som motiverat henne att flytta bort från det bekanta livet som hon hade kommit att älska i staden. Hon hade handlat på de spännande och livliga gatorna i LA och bytt det mot en sval havbris. I stället för hippa, nya restauranger, skulle de besöka kaféerna vid havet. I stället för att ta tunnelbanan eller en Uber till en galleriöppning, skulle de titta på båttävlingar i hamnen och naturligtvis fanns alla de extra pengarna. Det skulle ta lite att vänja sig vid. Men hon hade lovat sin man att hon skulle omfamna deras nya liv med glädje och hon tänkte hålla sitt ord.

Kyle kom in i rummet, med öl och Gatorade i händerna. Han hade tagit av sig sin våta skjorta. Jessie låtsades vara omedveten om sin makes imponerande magmuskler och hans välbyggda bröstkorg. Hur han lyckats behålla den kroppsbyggnaden medan han arbetar alla dessa galna timmar på företaget förstod hon inte. Men hon klagade inte heller.

Han kom fram, gav henne dryckerna och satte sig bredvid henne

Visste du att det finns en vinkyl i skafferiet? frågade han.

Ja, svarade hon och skrattade lite förvånat. Såg du inte det de senaste två gångerna vi var och tittade på huset?

Jag antog att det var ett skåp så jag kollade aldrig förrän nu, Ganska häftigt i alla fall.

Ja, ganska häftigt, vackra pojke, svarade hon, undrande över hur hans korta blonda kalufs kunde förbli så perfekt arrangerad, oavsett hur resten av honom såg ut.

Du är den vackra, sade han, samtidigt som han med fingrarna smekte bort hennes ljusbruna, axellånga hår från hennes gröna ögon. Han tittade på henne med sina egna penetrerande blå. Det var bra att jag fick dig bort från LA. Jag var trött på alla filthattsklädda hipster som var ute efter dig.

De störde inte så mycket, måste jag säga, jag kunde knappt se deras ansikten för att kolla om de var min typ.

Det beror på att du är en amason, alla killar under etthundraåttiofem centimeter, måste titta uppåt för att se ditt ansikte svarade han och försökte dölja sin svartsjuka och hennes tydliga pikar mot honom.

Men inte du, mumlade Jessie mjukt och glömde plötsligt sin värk och smärta och flyttade sig närmre honom. Jag tittar alltid upp på dig, raring. Hennes läppar nuddade just hans när dörrklockan ringde.

Du måste skoja med mig, stönade hon.

Varför går du inte och öppnar? frågade Kyle, jag går och sätter på mig en ren skjorta.

Jessie gick mot dörren, med ölen i handen, det var hennes lilla fingervisning om att hon faktiskt blivit störd. När hon öppnade dörren såg hon en vacker, rödhårig kvinna, som log mot henne och såg ut att vara ungefär i hennes egen ålder. Hon var söt, lite plattnäst och hade glittrande vita tänder

Nästan utan att tänka på det gjorde Jessie en profil av kvinnan. Trettio till trettiofem år, gifte sig ung, två, kanske tre barn. Hemmafru, men massor av hemhjälp. Nyfiken, men inte på ett elakt vis.

Hej, sade kvinnan med en glad och vänlig röst. Jag heter Kimberly Miner och bor på andra sidan gatan. Jag ville bara hälsa dig välkommen hit, jag hoppas att jag inte stör.

Hej Kimberly, svarade Jessie med sin vänligaste ny granne-röst. Jag heter Jessie Hunt. Vi blev just klara med sista flyttlådan, så det var perfekt timing och det här var verkligen sött av dig fortsatte hon samtidigt som hon tog emot den framsträckta burken med kakor. Brownies?

Ja, svarade Kimberly, de är liksom min specialitet. Jessie såg hur hon försökte undvika att titta på ölglaset.

Ja men, kom med in och ta en, svarade Jessie även om det var det sista hon önskade just nu. Ursäkta röran och hur jag ser ut, Kyle och jag har burit oss svettiga hela dagen. Han är just och tar på sig en ren skjorta. Kan jag bjuda på något att dricka? Vatten, Gatorade, öl?

Nej tack, jag vill inte vara till besvär. Ni vet antagligen knappt var ni har glasen. Jag kommer ihåg hur det var när vi var nyinflyttade. Det tog månader innan vi hade allt till rätta. Var kommer ni från?

Åh, vi bodde i DTLA, sade Jessie, men såg hur konfunderad Kimberly blev och tillade, centrala Los Angeles, vi hade en andelslägenhet i South Park-området.

Åh wow, stadsfolk, Kimberly småskrattade åt sitt eget skämt och vad var det som förde er till Orange County och vårt lilla område?

Kyle arbetar för en förmögenhetsförvaltning, FPG förklarade Jessie De öppnade ett nytt kontor här tidigare i år och det har just expanderat. Det är en stor sak för dem och de bad honom hjälpa till att leda verksamheten. Vi tyckte det var en bra idé då vi just börjat prata om att skaffa barn.

Åh, med den här storleken på hus trodde jag att ni redan hade barn, sade Kimberley

Nope—bara hoppas på, svarade Jessie och försökte dölja den plötsliga förlägenhet som hon förvånat kände. Har du barn?

Två, en dotter på fyra och en son på två. Jag skall straxt gå och hämta dem på dagis.

Kyle kom, han lade en arm runt Jessies midja och sträckte fram den andra för att hälsa på Kimberly.

Hej, sade han vänligt.

Hej och välkommen, svarade hon. Jösses, fortsatte hon, era framtida barn kommer att bli som jättar. Jag känner mig som en dvärg bredvid er.

Det uppstod en besvärande tystnad då varken Jessie eller Kyle visste vad de skulle svara. Tack sade Jessie till slut.

.

Jag är ledsen, det var klumpigt sagt av mig. Jag heter Kimberly, jag är er granne och bor där, hon pekade mot ett hus på andra sidan gatan.

Trevligt att träffas Kimberly. Jag heter Kyle Voss och Jessie är min fru.

Voss? Jag trodde ni hette Hunt.

Han heter Voss, förklarade Jessie och jag Hunt, åtminstone tills vidare. Jag har dragit mig för allt besvär ett namnbyte medför.

Jag förstår svarade Kimberly. Hur länge har ni varit gifta?

I nästan två år svarade Jessie fåraktigt. Jag har verkligen problem med att jag drar ut på saker. Det kanske är därför jag fortfarande studerar.

Åh, sade Kimberly, tydligt lättad över att kunna lämna diskussionen om namnbyte. Vad läser du?

Kriminalpsykologi.

Wow—det låter spännande. När räknar du med att bli klar?

Tja, jag blev lite försenad svarade Jessie och förberedde sig för att berätta den friserade version hon berättat så många gånger förr under de senste två åren. Jag började med att läsa barnpsykologi på USC, University of South Carolina, det var där vi möttes, hon nickade mot Kyle. Jag gjorde också min praktikperiod för min masterexamen, men kom på att jag kunde inte klara att jobba med barns emotionella problem, det blev helt enkelt för mycket för mig så jag bytte inriktning.

Hon försummade medvetet att nämna några av de andra orsakerna till att hon ändrat inriktning. Få visste om dem och hon tänkte sannerligen inte dela dem med en nybliven granne.

Så du fann det enklare att hantera kriminellas psykologi än barns frågade Kimberly klart förvånad.

Ja, vrickat eller hur, erkände Jessie.

Du skulle bli förvånad, insköt Kyle. Hon har en förmåga att tränga in i huvudet på skurkarna. Hon kommer att bli en riktigt bra profilerare i framtiden. Alla potentiella Hannibal Lecters där ute får se upp.

Verkligen, sade Kimberly och lät uppriktigt imponerad. Har du kommit i kontakt med seriemördare och liknande personer?

Inte än medgav Jessie. Det mesta har ju varit litteraturstudier än så länge och nu i och med flytten blir jag tvungen att byta universitet. Så den här terminen skall jag göra mitt examensarbete på UC-Irvine. Det är min sista termin, så jag tar min examen i december.

Examensarbete? Frågade Kimberly.

Ja, det är ungefär som praktik, men färre involverade. Jag tilldelas ett fängelse eller en psykiatrisk klinik där jag skall observera och interagera med fångar eller patienter. Det här är det jag väntat på.

Chansen att titta de onda i ögonen och blicka ner i deras själar tillade Kyle..

Det var kanske lite överdrivet sade Jesie och gav honom en lekfull knuff på axeln, men kanske ja.

Det låter verkligen spännande sade Kimberly och lät uppriktigt fascinerad. Jag är säker på att du kommer att ha en del intressanta historier att berätta. Något helt annat, Ni nämnde att ni träffades i skolan?

Första års studentlägenheter, svarade Kyle.

Åh, sade Kimberly. I tvättstugan eller något liknande?

Kyle tittade på Jessie och innan han öppnat munnen för att svara visste hon att han skulle

dra en annan av deras partyhistorier.

Här är den förkortade versionen började han. Vi var först bekanta, men började dejta halvvägs in i första terminen, efter att hon upp blivit utsatt för ett rått skämt av en idiot. Jag tror han blev avstängd för att han inte betalade sin avgift i tid och hon slapp ifrån ett stort problem enligt mig. Vi dejtade i ett år efter det och flyttade sedan ihop. Vi bodde ihop i ett år innan vi förlovade oss. Därefter gifte vi oss och i oktober blir det två år som vi haft ett lyckligt äktenskap.

Så ni är ett studentpar, så gulligt, det är så romantiskt.

Ja, det låter så replikerade Kyle, men jag fick jobba hårt för att vinna henne och det var knappt jag klarade konkurrensen. Som du kan tänka dig blev i stort sett varje kille som såg henne förtjust i fröken Jessica Hunt och det bara genom att se henne. Om de lärde känna henne blev de som galna.

Kyle, sade Jessie med rodnad i ansiktet, du gör mig förlägen. Spara lite av det där till i oktober.

Vet ni, sade Kimberly med ett leende. Jag höll på att glömma att jag måste gå och hämta mina barn och jag känner det som att jag stör ett lyckligt par som skall inviga sitt nya hus. Så jag skall gå nu, men jag lovar att följa med och presentera er. Området är väldigt trevligt och alla känner varandra. Vi har gemensamma grillfester varje vecka och barnen sover över hos varandra hela tiden. Alla är med i båtklubben, även om de inte har båt. När ni väl bott in er kommer ni att upptäcka att det här är ett mycket trevligt område att bo i.

Tack, Kimberly sade Kyle och följde henne till dörren. Vi ser fram emot att träffa alla och tack så mycket för browniekakorna.

När hon gått stängde han dörren och låste den beslutsamt.

Hon verkade trevlig, sade han, hoppas alla är likadana.

Ja, jag gillade henne instämde Jessie, hon var lite nyfiken, men jag antar att det är sådana folk är här och att jag inte kommer att kunna vara lika anonym längre.

Det kommer att bli en förändring instämde Kyle, men jag tror att vi kommer att föredra att känna våra grannar och kunna lämna dörren olåst.

Jag noterade just att du låste den replikerade Jessie.

Det beror på att jag tänkte på vad Kimberly sa om att inviga huset, svarade han samtidigt som han drog av sig sin andra skjorta på tio minuter och närmade sig henne och jag vill inte bli störd när jag inviger.

*

Senare låg Jessie i sängen och tittade upp i taket med ett stort leende i ansiktet.

Skall det bli så här, sade Kyle, precis som han läste hennes tankar, kommer vi att fylla upp de där tomma sovrummen på nolltid.

Jag tror inte vi orkar hålla på så här när du börjar jobba på kontoret och jag börjar min nya termin.

Jag har i alla fall inget emot att prova, svarade han med en djup suck. Hon kunde känna hela hans avslappnade kropp vid sin.

Är du inte ett dugg nervös? frågade hon.

Nervös för vad?

Alltihop—högre lön, ny stad, nytt hus, ny livsstil, nya människor, nytt allting

Allt är inte nytt påminde han henne. Du känner redan Teddy och Melaine.

Jag har träffat Teddy tre gånger och Melanie en. Jag känner honom inte och kan knappt känna igen henne. Bara att dina bästa vänner från gymnasiet bor ett par kvarter bort innebär inte att jag finner vårt nya liv enkelt.

Hon visste att hon var på väg att starta ett gräl, men hon kunde inte stoppa sig. Kyle tog inte upp striden, I stället rullade han över till sin sida och drog sakta ett finger längs med hennes högra skuldra till det rosaröda och månformade ärret som löpte från hennes överarm till hennes nacke.

Jag vet att du är orolig, sade han ömt och du har all anledning att vara det. Allt är nytt. Och jag vet att det kan vara skrämmande. Jag kan inte säga hur mycket jag uppskattar din uppoffring i det du gör. Jag vet att det blir bra till slut svarade hon uppoffrande, men det är bara så mycket på en gång.

Det är därför det kommer att bli så bra att träffa Teddy och Mel i morgon.

Han gäspade ljudligt och Jessie visste att han snart skulle somna Det där ljudliga gäspet betydde normalt att han somnade inom en minut eller mindre.

Jag vet att du har rätt svarade hon, fast besluten om att avsluta kvällen på ett bra sätt. Jag är säker på att det kommer bli bra.

Det gör det, svarade Kyle sömnigt, jag älskar dig.

Jag älskar dig också svarade Jessie, osäker på om han hört innan han somnade.

Hon lyssnade på hans djupa andhämtning och försökte att komma i takt med den för att själv kunna somna. Hon var van vid ljuden från centrala LA. Hon saknade bilarnas tutande, skrålandet från finansfolket som lämnade barerna, ljudet från lastbilar som backade.

Allt hade fungerat som hennes vita brus under flera år. Nu var allt hon hade att byta ut det mot bruset från luftfiltret i hörnet av sovrummet.

Då och då tyckte hon att hon hörde ett avlägset knirkande ljud. Huset var mer än trettio år gammalt så man kunde förvänta sig enstaka sättningar. Hon försökte ta en serie djupa avkopplande andetag, både för att dränka bort andra ljud och för att koppla av. Men en tanke fortsatte att gnaga.

Är du säker på att det kommer att bli bra här?

Hon tillbringade nästa timme med att vända och vrida på sitt tvivel och försöka fördriva det på ett felaktigt sätt innan hon äntligen gav efter för sin trötthet och somnade.

KAPITEL TVÅ

Trots de oändliga skriken försökte Jessie kämpa mot huvudvärken som höll på att spränga hennes huvud i bitar. Daughton, den söta men chockerande högljudda treåriga sonen till Edward och Melanie Carlisle, hade tillbringat de senaste tjugo minuterna med att spela ett spel som hette Explosion och som till stor del bestod av att han skrek "boom”!

Varken Melanie, kalla mig Mel, eller Edward, Teddy bland sina vänner, verkade bry sig om de ständigt återkommande skriken, så Jessie och Kyle försökte också nonchalera oljudet. De satt i Carlisles vardagsrum och inväntade en tänkt promenad ner till hamnen för brunch. Carlisles bodde bara tre kvarter från dem.

Kyle och Teddy hade den senaste halvtimman stått utomhus och pratat medan Jessie bekantade sig själv med Mel i köket. Hon kom bara vagt ihåg henne från deras tidigare möte, men efter bara några minuter kände de sig bekväma med varandra.

Jag tänkte först be Teddy att grilla men jag vill inte att ni ska bli sjuka er första vecka här nere, sade Mel sarkastiskt. Mycket säkrare att gå till hamnen och äta.

Inte världens bästa kock alltså, sade Jessie med ett leende.

Låt mig bara säga så här. Om han någonsin erbjuder sig att laga mat, låtsas som att du har en nödsituation att ta hand om. För om du äter någonting som han har lagat till kommer du verkligen att ha en nödsituation att ta hand om.

Vad är det, raring? frågade Teddy när han och Kyle kom in. Han var en lite fet, degig men snygg kille med påbörjad flint i sitt blonda hår och blek hud som såg ut som om den skulle bli bränd efter fem minuter i solen. Jessie kände också att hans personlighet var ungefär densamma - degig och formbar. Någon djup instinkt som hon inte kunde förklara men hade lärt sig lita på under åren sade henne att Teddy Carlisle var en svag man.

Inget älskling, svarade hon glatt samtidigt som hon blinkade till Jessie. Jag ger bara Jessie lite viktig information om hur man klarar livet i Westport Beach.

Bra, svarade han. Se till att varna henne för trafiken på Jamboree Road och Pacific Coast Highway. Den kan vara en mardröm.

Det stod som nästa punkt på min lista, svarade Mel oskyldigt samtidigt som hon reste sig från kökets barstol.

När hon gick bort till vardagsrummet för att samla ihop Daughtons leksaker på golvet, kunde Jessie inte låta bli att notera att hon i sina shorts och sin polotröja och med en liten och nätt kropp bestod enbart av seniga muskler. Hennes kraftiga muskler och hennes biceps rörde sig imponerande när hon svepte upp ungefär ett dussin Matchbox-bilar i en snabb rörelse.

Hela hon, inklusive hennes korta svarta hår, hennes gränslösa energi och hennes ta-ingen skit-röst var helt tvärtemot det meningslösa chic från New York, som var exakt vad hon hade varit innan hon flyttade västerut.

Jessie gillade henne genast, även om hon inte kunde förstå vad som fått henne att falla för en tölp som Teddy. Det störde något Jessies stolthet över att kunna läsa av människor och kändes lite oroande.

Är vi klara att gå, frågade Teddy. Han också snyggt klädd i skjorta och byxor.

Hämta bara din son så kan vi ge oss av, svarade Mel i en skarp ton.

Teddy, tydligt van vid tonläget, gick i väg och hämtade explosionsmaskinen. Något senare hörde de skrik och han kom tillbaka hållandes Daughton upp och ner i ett kraftigt tag om vristerna. Pappa sluta skrek pojken. Edward, sätt ner honom väste Mel.

Han tjatade emot sade Teddy samtidigt som han sänkte sin son mot golvet. Jag behövde påminna honom om att sådant inte är ok.

Men om han glidit ur händerna på dig och slagit i huvudet frågade Mel krävande.

Då hade han fått sig en nyttig läxa svarade Teddy, uppenbarligen omedveten om risken det medfört.

Kyle skrattade uppskattande tills han såg Jessies kyliga blick och försökte dölja skrattet i en hostning, men det var för sent och hon nonchalerade hans försök.

När de gick mot hamnen, på den väl underhållna gatan som gick parallellt med huvudvägen, tittade Jessie på hur hon och Kyle var klädda jämfört med det andra paret. Till och med Daughton, som hade sin fars bleka hud men sin mors mörka hår, hade nystrukna shorts och skjorta. Kyle var klädd i korta shorts och en T-shirt, själv hade hon kastat på sig en luftig, lantlig klänning i sista minuten.

Är du säker på att vi är klädda lämpligt för att äta brunch på er klubb? frågade hon Mel oroligt.

Åh, oroa dig inte för det. Ni är våra gäster. Klädkodspolicyn gäller inte för er. Endast medlemmar får påpekande för olämplig klädsel och eftersom Daughton är ett barn, skulle han bara få känna på en het spiskrok. Mel måste ha sett utseendet i Jessies ögon eftersom hon omedelbart lade handen på hennes handled och lade till, Jag skojar bara.

Jessie log åt sin oförmåga att slappna av. Just då sprang Daughton förbi henne med ett imponerande boom-skrik som fick henne att hoppa högt.

Han har en väldig massa energi sade hon och försökte låta beundrande.

Ja tillstod Mel, han kan vara jobbig, men jag älskar honom. Det är konstigt hur saker som kan irritera andra är charmigt när det handlar om ens egna barn. Du kommer att förstå när du får egna. Jag antar att det är vad du vill.

Jo svarade Jessie, vi har pratat om det ett tag , men det har uppstått en del förseningar under resans gång, men vi hoppas på att den här förändringen i våra liv skall ändra på det.

Jag måste varna dig. Ämnet kommer troligen att komma upp ofta bland de kvinnor du möter idag. De älskar att prata om barn och allt som är barnrelaterat. Du kommer förmodligen att få frågan om dina planer. Men försök att stå ut. Det är typ av standardkonversation här.

Tack för informationen sade Jessie samtidigt som de kom till slutet av gatan.

Hon stannade upp en stund för att ta in utsikten. De var vid kanten av en klippa och kunde se ut över Balboa Island och Promontory Bay. Efter det kom Balboahalvön, den sista biten av land före Stilla Havet. Det mörkblå vattnet fortsatte så långt hon kunde se för att slutligen, i horisonten, smälta samman med den ljusare, klarare skyn här och där beströdd med ett par lätta moln. Synen var betagande.

Närmare såg hon den väl frekventerade marinan med båtar på väg ut eller in, följande, ett för henne, oförklarligt system som verkade både mycket mer fritt och organiserat än landstrafiken. Människor, små som myror från där hon stod, vandrade runt i hamnområdet och bland dess många affärer och restauranger. Det såg ut som det kanske pågick en Bondens marknad eller något liknande.

Gatan övergick till en enorm stentrappa som ledde ner till komplexet. Trots träräcken på vardera sidan var den milt skrämmande.

Det övergår till väg igen 50 meter ner och den vinglar sig ner till hamnen sade Mel som kände Jessies motvilja. Vi kan gå den vägen istället för trappan, hon pekade, men den tar 20 minuter längre och har inte lika fin utsikt.

Nej, det här blir bra försäkrade Jessie henne. Jag har bara inte följt upp min trappträningsrutin och nu ångrar jag det.

Dina ben kommer bara att göra ont till en början sade Daughton samtidigt som han sprang in framför henne och tog ledningen.

Det finns inget som går upp mot att behöva skämmas för sina handlingar inför ett litet barn, sa Jessie och försökte skratta.

De startade den långa färden nerför trappan med Daughton först, därefter Mel och Jessie och sedan Kyle, medan Teddy kom släntrande sist. Efter någon minut var Daughton långt före dem och Mel rusade iväg för att fånga upp honom. Jessie kunde höra männen prata bakom henne, men hon kunde inte riktigt uppfatta vad de talade om och med tanke på de svåra trappstegen ville hon inte heller vända sig om för att höra bättre.

Knappt halvvägs ner mötte hon en tjej i övre tonåren, iklädd enbart bikini och flip-flops och med en strandväska hängande över axeln. Hennes hår var fortfarande vått efter badet. Hennes kurviga kropp var imponerande och droppar från hennes våta hår rann ner på hennes exponerade och finlemmade kropp som knappt skyldes av hennes bikini. Hon såg ut som om bikinin skulle kunna brista var som vilken sekund som. Jessie försökte att inte stirra när de passerade varandra och undrade om Kyle gjorde samma sak.

Jäkla fin rumpa på den, hörde hon Teddy säga några sekunder senare.

Jessie stelnade ofrivilligt till, inte bara av grovheten utan för att flickan nästan säkert skulle ha varit nära nog för att höra vad han sa. Hon var frestad att vända sig och ge honom en bister blick när hon hörde Kyles röst. Sant lade han till och fnissade som en skolpojke.

Hon stannade och när Kyle han ifatt tog hon tag i hans underarm och stoppade honom. Teddy stannade också med ett förvånat uttryck.

Fortsätt Teddy sade hon med ett påklistrat leende, jag behöver bara prata med min man en stund.

Teddy gav Kyle en medkännande blick och gick sedan vidare utan någon kommentar. När hon var säker på att han var utom hörhåll vände hon sig mot sin man och viskade jag vet att ni är vänner sedan gymnasietiden, men tror du att ni kan uppföra er likadant nu?

Vad? frågade han avvaktande.

Den där flickan hörde säkert vad Teddy sade med en sliskig röst och så uppmuntrar du honom, barnsligt.

Det var väl ingen stor sak Jess, insisterade han. Han fällde bara en kommentar, kanske hon blev smickrad… och kanske hon blev förskräckt avbröt Jessie. Oavsett vilket, föredrar jag om min man inte förstärker kvinnan som sexobjekt. Är det en rimlig begäran?

Jösses är det så här du kommer att reagera varje gång vi möter en flicka i baddräkt?

Kyle, är det så här du kommer att reagera?

Kommer ni, ropade Teddy upp mot dem. Paret befann sig säkert femtio trappsteg längre ner.

Kommer, ropade Kyle tillbaka, varefter han med sänkt röst fortsatte, det är om du fortfarande känner för det vill säga. Därefter gick han iväg och tog trappan med två steg i taket.

Jessie tvingade sig själv till ett djupt andetag, hoppades att den frustration hon kände skulle rensas bort med utandningen, därefter följde hon efter.

Vi har inte ens hunnit färdigt med inflyttningen och han börjar bli som de skitstövlar jag har försökt undvika hela livet.

Jessie försökte säga till sig själv att en liten kommentar under påverkan av en gymnasiekompis inte innebar att hennes man plötsligt blivit en bracka, men hon kunde inte skaka av sig känslan att det här bara var början.